Hunden som modell: vänta - varsågod

Jag har ägnat stora delar av min tid de senaste dagarna åt att skapa en e-bok för valpköpare, och därmed gjort en djupdykning i mina bilder av mina egna hundar som valpar. Underbart! Jag menar… Titta!

Midori, sex veckor gammal.

Midori, sex veckor gammal.

Valle, åtta veckor gammal.

Valle, åtta veckor gammal.

Valpar är något av det sötaste som finns!

Det är roligt att följa dem bildmässigt när de blir äldre och äldre. Först är det väldigt mycket “följ valpen med kameran”, men sedan händer något - jag börjar få lite styr på vad de hittar på. Det blir mycket enklare att fotografera en valp som man vet vart den tänker springa! Av en ren slump så råkar en av mina favoritövningar i träningen också vara oerhört användbar i fotograferingen: Vänta - varsågod!

Vänta - varsågod

Dels är det en självkontrollsövning. Här är din belöning, vänta på varsågod så får du den. Jag börjar med omvänt lockande, och utökar snabbt till att kunna lägga godisen i en skål. Samma sak med leksak.

Dels är det en fokus-övning, men inte fokus på mig - titta på belöningen! På så sätt tränar jag upp koncentrationsförmågan hos mina hundar, lite i taget.
Varför inte ögonkontakt med mig? Det tränar vi också, så klart. Men jag tycker att det är praktiskt att kunna rikta hundens blick mot en apport, ruta, eller rakt fram till ett framförgående.

Att det är oerhört praktiskt i fotograferingen säjer sig självt…

Belöningen är hos mig. Vänta så får du varsågod.

Belöningen är hos mig. Vänta så får du varsågod.

Belöningen ligger till höger. Titta på den så får du varsågod.

Belöningen ligger till höger. Titta på den så får du varsågod.

Och när jag sagt varsågod, så vet jag vart hon kommer att springa, och kan lättare följa henne med kameran…

Och när jag sagt varsågod, så vet jag vart hon kommer att springa, och kan lättare följa henne med kameran…

…hela vägen fram till belöningen. Här har jag använt följefokus, alltså att fokus “låser” på hennes ansikte och fokuserar om när hon rör sig.

…hela vägen fram till belöningen. Här har jag använt följefokus, alltså att fokus “låser” på hennes ansikte och fokuserar om när hon rör sig.

Genom att jag vet precis vilken väg hon kommer att ta från start till belöning, så kan jag placera mig själv på lämplig plats. Seriebildstagning gör det enklare att fånga ett snyggt språng. Detta språnget är mindre snyggt, men jag älskar tungan!

Genom att jag vet precis vilken väg hon kommer att ta från start till belöning, så kan jag placera mig själv på lämplig plats. Seriebildstagning gör det enklare att fånga ett snyggt språng. Detta språnget är mindre snyggt, men jag älskar tungan!

Här har jag valt att förfokusera på bollen, och fånga precis när hon griper den.

Här har jag valt att förfokusera på bollen, och fånga precis när hon griper den.

Externbelöning

Vänta - varsågod är exakt samma sak som att jobba med externbelöning, vilket jag gör ofta och gärna. Jag är helt enkelt lat, och med en externbelöning behöver jag inte tänka på att städa undan mina belöningar…

Att ofta träna med externbelöning, varierat med belöningar från fickan, ger också en hund som har enklare att ignorera störningar. De vet att de måste vänta på det magiska ordet: Varsågod!

Åsa JakobssonComment